publicerad: 2015
kenning
kenn·ing
[ken`‑]
substantiv
~en ~ar • fornnordisk poetisk omskrivning
Singular | |
---|---|
en kenning | obestämd form |
en kennings | obestämd form genitiv |
kenningen | bestämd form |
kenningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kenningar | obestämd form |
kenningars | obestämd form genitiv |
kenningarna | bestämd form |
kenningarnas | bestämd form genitiv |