publicerad: 2015
klarerare
klar·er·are
[‑e`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. klarerarna klarera
Singular | |
---|---|
en klarerare | obestämd form |
en klarerares | obestämd form genitiv |
klareraren | bestämd form |
klarerarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klarerare | obestämd form |
klarerares | obestämd form genitiv |
klarerarna | bestämd form |
klarerarnas | bestämd form genitiv |