publicerad: 2015
klarhet
klar·het
substantiv
~en ~er • till klar 1; komma till klarhet uppnå förståelse
Singular | |
---|---|
en klarhet | obestämd form |
en klarhets | obestämd form genitiv |
klarheten | bestämd form |
klarhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klarheter | obestämd form |
klarheters | obestämd form genitiv |
klarheterna | bestämd form |
klarheternas | bestämd form genitiv |