publicerad: 2015
klarinett
klar·in·ett
[‑et´]
substantiv
~en ~er • ett blåsinstrument
Singular | |
---|---|
en klarinett | obestämd form |
en klarinetts | obestämd form genitiv |
klarinetten | bestämd form |
klarinettens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klarinetter | obestämd form |
klarinetters | obestämd form genitiv |
klarinetterna | bestämd form |
klarinetternas | bestämd form genitiv |