publicerad: 2015
klausur
klaus·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • avskildhet i kloster; område i kloster som obehöriga inte får beträda
Singular | |
---|---|
en klausur | obestämd form |
en klausurs | obestämd form genitiv |
klausuren | bestämd form |
klausurens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klausurer | obestämd form |
klausurers | obestämd form genitiv |
klausurerna | bestämd form |
klausurernas | bestämd form genitiv |