publicerad: 2015
kollaboratör
kol·labor·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • ⟨nedsätt.⟩ person som samarbetar med fienden under ockupation
Singular | |
---|---|
en kollaboratör | obestämd form |
en kollaboratörs | obestämd form genitiv |
kollaboratören | bestämd form |
kollaboratörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kollaboratörer | obestämd form |
kollaboratörers | obestämd form genitiv |
kollaboratörerna | bestämd form |
kollaboratörernas | bestämd form genitiv |