publicerad: 2015
kolontecken
kol·on|tecken
substantiv
‑tecknet; pl. ~, best. pl. ‑tecknen • till 1kolon 1 och tecken 2
Singular | |
---|---|
ett kolontecken | obestämd form |
ett kolonteckens | obestämd form genitiv |
kolontecknet | bestämd form |
kolontecknets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kolontecken | obestämd form |
kolonteckens | obestämd form genitiv |
kolontecknen | bestämd form |
kolontecknens | bestämd form genitiv |