publicerad: 2015
koloratur
kol·or·at·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • utsmyckning med löpningar och drillar i sång
Singular | |
---|---|
en koloratur | obestämd form |
en koloraturs | obestämd form genitiv |
koloraturen | bestämd form |
koloraturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
koloraturer | obestämd form |
koloraturers | obestämd form genitiv |
koloraturerna | bestämd form |
koloraturernas | bestämd form genitiv |