publicerad: 2015
kombi
kombi
[kåm´bi]
substantiv
~n ~er • mest som förled i sms.; kombinations-; kombinerad person- och varubil
Singular | |
---|---|
en kombi | obestämd form |
en kombis | obestämd form genitiv |
kombin | bestämd form |
kombins | bestämd form genitiv |
Plural | |
kombier | obestämd form |
kombiers | obestämd form genitiv |
kombierna | bestämd form |
kombiernas | bestämd form genitiv |