publicerad: 2015
kommendör
kom·mend·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er 1 officer med den näst högsta graden inom flottan (under flaggmän); en högre officer i Frälsningsarmén; innehavare av högre grad inom vissa ordnar; kommendör 1. gr officer med den högsta graden inom flottan (under flaggmän)2 ⟨finl.⟩ högre militär befälhavare
Singular | |
---|---|
en kommendör | obestämd form |
en kommendörs | obestämd form genitiv |
kommendören | bestämd form |
kommendörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kommendörer | obestämd form |
kommendörers | obestämd form genitiv |
kommendörerna | bestämd form |
kommendörernas | bestämd form genitiv |