publicerad: 2015
kommendering
kom·mend·er·ing
substantiv
~en ~ar • tjänsteuppdrag av tillfällig art
Singular | |
---|---|
en kommendering | obestämd form |
en kommenderings | obestämd form genitiv |
kommenderingen | bestämd form |
kommenderingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kommenderingar | obestämd form |
kommenderingars | obestämd form genitiv |
kommenderingarna | bestämd form |
kommenderingarnas | bestämd form genitiv |