publicerad: 2015
kommunion
kom·mun·ion
[‑io´n]
substantiv
~en ~er • nattvardsgång; gudsgemenskap
Singular | |
---|---|
en kommunion | obestämd form |
en kommunions | obestämd form genitiv |
kommunionen | bestämd form |
kommunionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kommunioner | obestämd form |
kommunioners | obestämd form genitiv |
kommunionerna | bestämd form |
kommunionernas | bestämd form genitiv |