publicerad: 2015
kompanjonskap
komp·anj·on·skap
substantiv
~et • ingå kompanjonskap med ngn
Singular | |
---|---|
ett kompanjonskap | obestämd form |
ett kompanjonskaps | obestämd form genitiv |
kompanjonskapet | bestämd form |
kompanjonskapets | bestämd form genitiv |