konfirmerakon·firm·era
verb
~de ~t 1 låta ngn undergå konfirmation; till konfirmation 12 bekräfta| Finita former |
|---|
| konfirmerar | presens aktiv |
| konfirmeras | presens passiv |
| konfirmerade | preteritum aktiv |
| konfirmerades | preteritum passiv |
| konfirmera | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att konfirmera | infinitiv aktiv |
| att konfirmeras | infinitiv passiv |
| har/hade konfirmerat | supinum aktiv |
| har/hade konfirmerats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| konfirmerande |
| Perfekt particip |
|---|
| en konfirmerad + substantiv |
| ett konfirmerat + substantiv |
| den/det/de konfirmerade + substantiv |
konfirmera sig
• undergå konfirmation; till konfirmation 1| Ordform(er) |
|---|
| konfirmera sig | |
