publicerad: 2015
konkubinat
kon·kub·in·at
[‑a´t]
substantiv
~et • ⟨åld.⟩ sammanlevnad med konkubin
Singular | |
---|---|
ett konkubinat | obestämd form |
ett konkubinats | obestämd form genitiv |
konkubinatet | bestämd form |
konkubinatets | bestämd form genitiv |