publicerad: 2015
konstituera
kon·stitu·era
verb
~de ~t • grunda en förening; utgöra det väsentliga hos; jfr konstitution 2
Finita former | |
---|---|
konstituerar | presens aktiv |
konstitueras | presens passiv |
konstituerade | preteritum aktiv |
konstituerades | preteritum passiv |
konstituera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att konstituera | infinitiv aktiv |
att konstitueras | infinitiv passiv |
har/hade konstituerat | supinum aktiv |
har/hade konstituerats | supinum passiv |
Presens particip | |
konstituerande | |
Perfekt particip | |
en konstituerad + substantiv | |
ett konstituerat + substantiv | |
den/det/de konstituerade + substantiv |
konstituera sig
• hålla första sammanträde och välja styrelseOrdform(er) konstituera sig