publicerad: 2015
koordinatör
ko·ord·in·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • samordnare
Singular | |
---|---|
en koordinatör | obestämd form |
en koordinatörs | obestämd form genitiv |
koordinatören | bestämd form |
koordinatörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
koordinatörer | obestämd form |
koordinatörers | obestämd form genitiv |
koordinatörerna | bestämd form |
koordinatörernas | bestämd form genitiv |