publicerad: 2015
koordination
ko·ord·in·at·ion
substantiv
~en ~er • samordning; sidoordning
Singular | |
---|---|
en koordination | obestämd form |
en koordinations | obestämd form genitiv |
koordinationen | bestämd form |
koordinationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
koordinationer | obestämd form |
koordinationers | obestämd form genitiv |
koordinationerna | bestämd form |
koordinationernas | bestämd form genitiv |