publicerad: 2015
kröningsmarsch
krön·ings|marsch
substantiv
~en ~er • till 1marsch 2 kröning
Singular | |
---|---|
en kröningsmarsch | obestämd form |
en kröningsmarschs | obestämd form genitiv |
kröningsmarschen | bestämd form |
kröningsmarschens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kröningsmarscher | obestämd form |
kröningsmarschers | obestämd form genitiv |
kröningsmarscherna | bestämd form |
kröningsmarschernas | bestämd form genitiv |