publicerad: 2015
krackelera
krack·el·era
verb
~de ~t • förse porslin med fina sprickor el. ådror i glasyren; börja spricka, upplösas
Finita former | |
---|---|
krackelerar | presens aktiv |
krackeleras | presens passiv |
krackelerade | preteritum aktiv |
krackelerades | preteritum passiv |
krackelera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att krackelera | infinitiv aktiv |
att krackeleras | infinitiv passiv |
har/hade krackelerat | supinum aktiv |
har/hade krackelerats | supinum passiv |
Presens particip | |
krackelerande | |
Perfekt particip | |
en krackelerad + substantiv | |
ett krackelerat + substantiv | |
den/det/de krackelerade + substantiv |