publicerad: 2015
krackelyr
krack·el·yr
[‑y´r]
substantiv
~en • krackelering
Singular | |
---|---|
en krackelyr | obestämd form |
en krackelyrs | obestämd form genitiv |
krackelyren | bestämd form |
krackelyrens | bestämd form genitiv |