publicerad: 2015
kulhammare
kul|hammare
substantiv
~n; pl. ‑hamrar el. ~, best. pl. ‑hamrarna el. ‑hammarna 1kula 1 hammare
Singular | |
---|---|
en kulhammare | obestämd form |
en kulhammares | obestämd form genitiv |
kulhammaren | bestämd form |
kulhammarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kulhamrar (kulhammare) | obestämd form |
kulhamrars (kulhammares) | obestämd form genitiv |
kulhamrarna (kulhammarna) | bestämd form |
kulhamrarnas (kulhammarnas) | bestämd form genitiv |