publicerad: 2015
lirare
lir·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. lirarna • ⟨vard.⟩ äv. om person i allmänhet
Singular | |
---|---|
en lirare | obestämd form |
en lirares | obestämd form genitiv |
liraren | bestämd form |
lirarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lirare | obestämd form |
lirares | obestämd form genitiv |
lirarna | bestämd form |
lirarnas | bestämd form genitiv |