publicerad: 2015
lyckliggöra
lyck·lig|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • lyckliggöra ngn el. göra ngn lycklig
Finita former | |
---|---|
lyckliggör | presens aktiv |
lyckliggörs (lyckliggöres) | presens passiv |
lyckliggjorde | preteritum aktiv |
lyckliggjordes | preteritum passiv |
lyckliggör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att lyckliggöra | infinitiv aktiv |
att lyckliggöras | infinitiv passiv |
har/hade lyckliggjort | supinum aktiv |
har/hade lyckliggjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
lyckliggörande | |
Perfekt particip | |
en lyckliggjord + substantiv | |
ett lyckliggjort + substantiv | |
den/det/de lyckliggjorda + substantiv | |
den lyckliggjorde + maskulint substantiv |