publicerad: 2015
mandolin
mandol·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • ett stränginstrument
Singular | |
---|---|
en mandolin | obestämd form |
en mandolins | obestämd form genitiv |
mandolinen | bestämd form |
mandolinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mandoliner | obestämd form |
mandoliners | obestämd form genitiv |
mandolinerna | bestämd form |
mandolinernas | bestämd form genitiv |