publicerad: 2015
masmästare
mas|mäst·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑mästarna • förman vid masugn
Singular | |
---|---|
en masmästare | obestämd form |
en masmästares | obestämd form genitiv |
masmästaren | bestämd form |
masmästarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
masmästare | obestämd form |
masmästares | obestämd form genitiv |
masmästarna | bestämd form |
masmästarnas | bestämd form genitiv |