publicerad: 2015
maxill
max·ill
[‑il´]
substantiv
~en ~er • maxiller pariga mundelar hos bl.a. kräftdjur och insekter
Singular | |
---|---|
en maxill | obestämd form |
en maxills | obestämd form genitiv |
maxillen | bestämd form |
maxillens | bestämd form genitiv |
Plural | |
maxiller | obestämd form |
maxillers | obestämd form genitiv |
maxillerna | bestämd form |
maxillernas | bestämd form genitiv |