publicerad: 2015
mene tekel
mene tekel
el. mene·tekel
[‑te´kel]
substantiv; pl. ~ • ett mene tekel varnande förebud
Singular | |
---|---|
ett mene tekel (ett menetekel) | obestämd form |
ett mene tekels (ett menetekels) | obestämd form genitiv |
Plural | |
mene tekel (menetekel) | obestämd form |
mene tekels (menetekels) | obestämd form genitiv |