publicerad: 2015
minimum
min·im·um
[mi´n‑]
substantiv
~et; pl. ~ • det minsta el. lägsta möjliga el. tillåtna – I sammansättn. minimi-.
Singular | |
---|---|
ett minimum | obestämd form |
ett minimums | obestämd form genitiv |
minimumet | bestämd form |
minimumets | bestämd form genitiv |
Plural | |
minimum | obestämd form |
minimums | obestämd form genitiv |
minimumen | bestämd form |
minimumens | bestämd form genitiv |