publicerad: 2015
missgärning
miss|gärn·ing
substantiv
~en ~ar miss- 2göra
Singular | |
---|---|
en missgärning | obestämd form |
en missgärnings | obestämd form genitiv |
missgärningen | bestämd form |
missgärningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
missgärningar | obestämd form |
missgärningars | obestämd form genitiv |
missgärningarna | bestämd form |
missgärningarnas | bestämd form genitiv |