publicerad: 2015
moralitet
mor·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er 1 riktig inställning till rätt och orätt2 senmedeltida allegoriskt drama
Singular | |
---|---|
en moralitet | obestämd form |
en moralitets | obestämd form genitiv |
moraliteten | bestämd form |
moralitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
moraliteter | obestämd form |
moraliteters | obestämd form genitiv |
moraliteterna | bestämd form |
moraliteternas | bestämd form genitiv |