publicerad: 2015
munk
munk
substantiv
~en ~ar 1 klosterbroder2 ett bakverk – I sammansättn. munk-, ngn gång munka-; nästan alla sådana sammansättn. hör till munk 1.
Singular | |
---|---|
en munk | obestämd form |
en munks | obestämd form genitiv |
munken | bestämd form |
munkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
munkar | obestämd form |
munkars | obestämd form genitiv |
munkarna | bestämd form |
munkarnas | bestämd form genitiv |