SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
munk
munk substantiv ~en ~ar kloster­broderett bak­verk​ – I sammansättn. munk-, ngn gång munka-; nästan alla så­dana sammansättn. hör till munk 1.
Singular
en munkobestämd form
en munksobestämd form genitiv
munkenbestämd form
munkensbestämd form genitiv
Plural
munkarobestämd form
munkarsobestämd form genitiv
munkarnabestämd form
munkarnasbestämd form genitiv