publicerad: 2015
mystifiera
mysti·fi·era
verb
~de ~t • förbrylla, föra ngn bakom ljuset; göra mystisk; jfr mystifikation
Finita former | |
---|---|
mystifierar | presens aktiv |
mystifieras | presens passiv |
mystifierade | preteritum aktiv |
mystifierades | preteritum passiv |
mystifiera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att mystifiera | infinitiv aktiv |
att mystifieras | infinitiv passiv |
har/hade mystifierat | supinum aktiv |
har/hade mystifierats | supinum passiv |
Presens particip | |
mystifierande | |
Perfekt particip | |
en mystifierad + substantiv | |
ett mystifierat + substantiv | |
den/det/de mystifierade + substantiv |