SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
näring
när·ing substantiv ~en ~ar produktiv yrkesmässig verksamhetknappast pl.; ​föda, närings­ämnen​ – De flesta sammansättn. med närings- hör till näring 1.
Singular
en näringobestämd form
en näringsobestämd form genitiv
näringenbestämd form
näringensbestämd form genitiv
Plural
näringarobestämd form
näringarsobestämd form genitiv
näringarnabestämd form
näringarnasbestämd form genitiv