publicerad: 2015
näring
när·ing
substantiv
~en ~ar 1 produktiv yrkesmässig verksamhet2 knappast pl.; föda, näringsämnen – De flesta sammansättn. med närings- hör till näring 1.
Singular | |
---|---|
en näring | obestämd form |
en närings | obestämd form genitiv |
näringen | bestämd form |
näringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
näringar | obestämd form |
näringars | obestämd form genitiv |
näringarna | bestämd form |
näringarnas | bestämd form genitiv |