publicerad: 2015
nödvändiggöra
nöd·vänd·ig|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • nödvändiggöra ngt el. göra ngt nödvändigt
| Finita former | |
|---|---|
| nödvändiggör | presens aktiv |
| nödvändiggörs (nödvändiggöres) | presens passiv |
| nödvändiggjorde | preteritum aktiv |
| nödvändiggjordes | preteritum passiv |
| nödvändiggör | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att nödvändiggöra | infinitiv aktiv |
| att nödvändiggöras | infinitiv passiv |
| har/hade nödvändiggjort | supinum aktiv |
| har/hade nödvändiggjorts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| nödvändiggörande | |
| Perfekt particip | |
| en nödvändiggjord + substantiv | |
| ett nödvändiggjort + substantiv | |
| den/det/de nödvändiggjorda + substantiv | |


