publicerad: 2015
nackben
nack|ben
substantiv
~et; pl. ~ nacke ben 1
Singular | |
---|---|
ett nackben | obestämd form |
ett nackbens | obestämd form genitiv |
nackbenet | bestämd form |
nackbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
nackben | obestämd form |
nackbens | obestämd form genitiv |
nackbenen | bestämd form |
nackbenens | bestämd form genitiv |