publicerad: 2015
namnge
namn|ge
el. åld. namn|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger namn ge
Finita former | |
---|---|
namnger (namngiver) | presens aktiv |
namnges (namngivs, namngives) | presens passiv |
namngav | preteritum aktiv |
namngavs | preteritum passiv |
namnge (namngiv) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att namnge (namngiva) | infinitiv aktiv |
att namnges (namngivas) | infinitiv passiv |
har/hade namngett (namngivit) | supinum aktiv |
har/hade namngetts (namngivits) | supinum passiv |
Presens particip | |
namngivande | |
Perfekt particip | |
en namngiven + substantiv | |
ett namngivet + substantiv | |
den/det/de namngivna + substantiv | |
den namngivne + maskulint substantiv |