publicerad: 2015
naturbehov
nat·ur|be·hov
substantiv
~et; pl. ~ • förrätta sina naturbehov urinera el. ha avföring
Singular | |
---|---|
ett naturbehov | obestämd form |
ett naturbehovs | obestämd form genitiv |
naturbehovet | bestämd form |
naturbehovets | bestämd form genitiv |
Plural | |
naturbehov | obestämd form |
naturbehovs | obestämd form genitiv |
naturbehoven | bestämd form |
naturbehovens | bestämd form genitiv |