publicerad: 2015
naturkunskap
nat·ur|kun·skap
substantiv
~en ~er natur 1 kunskap
Singular | |
---|---|
en naturkunskap | obestämd form |
en naturkunskaps | obestämd form genitiv |
naturkunskapen | bestämd form |
naturkunskapens | bestämd form genitiv |
Plural | |
naturkunskaper | obestämd form |
naturkunskapers | obestämd form genitiv |
naturkunskaperna | bestämd form |
naturkunskapernas | bestämd form genitiv |