publicerad: 2015
obstruera
ob·stru·era
verb
~de ~t • hindra, försvåra att ngt genomförs; jfr obstruktion
| Finita former | |
|---|---|
| obstruerar | presens aktiv |
| obstrueras | presens passiv |
| obstruerade | preteritum aktiv |
| obstruerades | preteritum passiv |
| obstruera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att obstruera | infinitiv aktiv |
| att obstrueras | infinitiv passiv |
| har/hade obstruerat | supinum aktiv |
| har/hade obstruerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| obstruerande | |
| Perfekt particip | |
| en obstruerad + substantiv | |
| ett obstruerat + substantiv | |
| den/det/de obstruerade + substantiv | |


