publicerad: 2015
obstruera
ob·stru·era
verb
~de ~t • hindra, försvåra att ngt genomförs; jfr obstruktion
Finita former | |
---|---|
obstruerar | presens aktiv |
obstrueras | presens passiv |
obstruerade | preteritum aktiv |
obstruerades | preteritum passiv |
obstruera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att obstruera | infinitiv aktiv |
att obstrueras | infinitiv passiv |
har/hade obstruerat | supinum aktiv |
har/hade obstruerats | supinum passiv |
Presens particip | |
obstruerande | |
Perfekt particip | |
en obstruerad + substantiv | |
ett obstruerat + substantiv | |
den/det/de obstruerade + substantiv |