publicerad: 2015
ockupation
oc·kup·at·ion
substantiv
~en ~er • besättande; besittningstagande av främmande land
Singular | |
---|---|
en ockupation | obestämd form |
en ockupations | obestämd form genitiv |
ockupationen | bestämd form |
ockupationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ockupationer | obestämd form |
ockupationers | obestämd form genitiv |
ockupationerna | bestämd form |
ockupationernas | bestämd form genitiv |