publicerad: 2015
omkomma
om|komma
verb
‑kom, ‑kommit, ‑kommen ‑kommet ‑komna, pres. ‑kommer • dö genom olyckshändelse el. umbäranden: hon omkom i en bilolycka
Finita former | |
---|---|
omkommer | presens aktiv |
omkom | preteritum aktiv |
omkom | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att omkomma | infinitiv aktiv |
har/hade omkommit | supinum aktiv |
Presens particip | |
omkommande | |
Perfekt particip | |
en omkommen + substantiv | |
ett omkommet + substantiv | |
den/det/de omkomna + substantiv | |
den omkomne + maskulint substantiv |