publicerad: 2015
omringa
om|ringa
verb
~de ~t • sluta el. bilda en ring kring; innesluta, inringa
| Finita former | |
|---|---|
| omringar | presens aktiv |
| omringas | presens passiv |
| omringade | preteritum aktiv |
| omringades | preteritum passiv |
| omringa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att omringa | infinitiv aktiv |
| att omringas | infinitiv passiv |
| har/hade omringat | supinum aktiv |
| har/hade omringats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| omringande | |
| Perfekt particip | |
| en omringad + substantiv | |
| ett omringat + substantiv | |
| den/det/de omringade + substantiv | |


