publicerad: 2015
omväg
om|väg
substantiv
~en ~ar • längre väg än den kortaste: gå en omväg; (få höra ngt) på omvägar genom förmedling av andra
Singular | |
---|---|
en omväg | obestämd form |
en omvägs | obestämd form genitiv |
omvägen | bestämd form |
omvägens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omvägar | obestämd form |
omvägars | obestämd form genitiv |
omvägarna | bestämd form |
omvägarnas | bestämd form genitiv |