publicerad: 2015
ona
ona
substantiv
~n onor • ⟨prov.⟩ isränna; vak
Singular | |
---|---|
en ona | obestämd form |
en onas | obestämd form genitiv |
onan | bestämd form |
onans | bestämd form genitiv |
Plural | |
onor | obestämd form |
onors | obestämd form genitiv |
onorna | bestämd form |
onornas | bestämd form genitiv |