SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ond
ond adjektiv ont ~a ofta som subst.; ​elak till personligheten; negativ: ​ta det onda med det goda; ​den onde djävulen⟨ngt åld.⟩ arg: ​mamma är inte ond på dig längresmärtande; ​jfr 2ont 2: ​hans onda tå​ – Formerna ondare, ondast an­vänds mest i bet. 1 och 2; annars vanl. värre värst.
Positiv
en ond + substantiv
ett ont + substantiv
den/det/de onda + substantiv
den onde + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de ondare + substantiv
Superlativ
är ondast
den/det/de ondaste + substantiv