publicerad: 2015
ordnare
ordn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ordnarna ordna
Singular | |
---|---|
en ordnare | obestämd form |
en ordnares | obestämd form genitiv |
ordnaren | bestämd form |
ordnarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordnare | obestämd form |
ordnares | obestämd form genitiv |
ordnarna | bestämd form |
ordnarnas | bestämd form genitiv |