SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
oresonlighet
o|­res·­on·­lig·­het substantiv ~en ~er oresonlig
Singular
en oresonlighetobestämd form
en oresonlighetsobestämd form genitiv
oresonlighetenbestämd form
oresonlighetensbestämd form genitiv
Plural
oresonligheterobestämd form
oresonlighetersobestämd form genitiv
oresonligheternabestämd form
oresonligheternasbestämd form genitiv