publicerad: 2015
otrolighet
o|tro·lig·het
substantiv
~en ~er otrolig
Singular | |
---|---|
en otrolighet | obestämd form |
en otrolighets | obestämd form genitiv |
otroligheten | bestämd form |
otrolighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
otroligheter | obestämd form |
otroligheters | obestämd form genitiv |
otroligheterna | bestämd form |
otroligheternas | bestämd form genitiv |